Deep talk - han lämnade mig
Min dåvarande pojkvän, låt oss kalla honom för J. Vi var tillsammans i runt 10 månader och enligt mig, och enligt allt han sa - så var allt hur bra som helst mellan oss.
Ungefär två veckor innan han lämnade mig så gjorde han slut med mig också, fast allt löste sig dagen efter och han spenderade typ en vecka här och allt kändes så himla bra igen. Men ja, två veckor senare, dagen innan vi skulle ses igen, så insåg han att han inte riktigt hade plats för mig. Eller åh, jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det. Han hade så mycket med träning, skola och sin famil, att han inte riktigt hade tid för mig. Och i slutändan så stressade vårt förhållande honom mer än vad det gjorde honom glad.
De första dagarna, i alla fall på dagstid så var smärtan ganska genomlidlig, det gick att ta sig igenom det och jag försökte att tänka på allt förutom det faktum att jag nu var ensammare än jag varit på tio månader. Kvällarna var dock betydligt värre, jag somnade inte senare än tio, någon av de första kvällarna, vilket är betydligt mycket tidigare än vad jag brukar somna. Det gjorde bara så mycket ondare på kvällstid, och jag orkade inte hålla mig vaken.
På något sätt så var det kanske bra att han gjorde slut med mig två veckor innan det tog slut på riktigt, för då var jag ändå lite förberedd och det slapp göra lika ont och det gjorde den första gången.
Jag mår bättre nu, mycket tror jag att det beror på att jag är i en sån känslokall period just nu, och det får jag egentligen ta och tacka alla övre makter för. Jag vet faktiskt inte hur jag skulle kunna tagit mig igenom detta om jag varit mitt vanliga överkänsliga jag.
På dagarna så försöker jag att bara göra roliga saker konstant, jag skriver brev, pysslar, fotar, pratar med vänner och tittar på youtube. Allt för att inte råka tänka på hur ensam jag är utan J, ens en sekund.
Det jobbigaste med det här break up:et var nog ändå när alla mina saker som jag hade i hans lägenhet kom med posten. Bara några månader innan det tog slut så sa han att jag kunde ta med mig vilka saker jag än ville till hans lägenhet så att jag kände att jag också bodde där. Så jag hade så mycket saker där. Den lådan står fortfarande på mitt rum - ouppackad. För jag orkar inte ta itu med det nu, men jag låter det ta den tid det tar.
Jag har klarat mig bra från att falla längre ner i min depression, min ätstörning har inte varit så jättebra direkt, men jag är medveten om det och jag gör mitt bästa för att det inte ska bli värre.
Planerar att skriva ett inlägg med mina bästa tips för att inte falla djupare i en eventuellt pågående depression vid ett break up. Det inlägget borde publiceras nästa vecka.
